Ett litteraturens hus i Göteborg

Är ute och debatterar frågan om ett Litteraturens hus i GP (21/2). Artikeln går inte att hitta på nätet, vad jag kan se. Den version som GP tryckte av min text är ganska summarisk, men jag tyckte att det var bättre att de tog den kort än inte alls, och förhoppningsvis kan den sätta igång en diskussion. Och förhoppningsvis kommer min huvudpoäng fram: att Göteborg är på väg att bli en stark litteraturstad, och att man – från politiskt håll – med förhållandevis små insatser kan stärka den här trenden rejält. Det är glädjande att man över huvud taget börjat fundera i banorna om ett litteraturhus, och det vore synd om idén rann ut i sanden, eller förtunnades. Som jag ser det skulle det alltså vara mest effektivt att samla ett antal redan befintliga verksamhet under ett tak, och varför då inte i Lagerhuset där det redan finns mycket av det som man önskar i ett litteraturens hus, såsom scenutrymmen och restaurang. Och som jag försöker få sagt i artikeln: här finns redan ett antal kulturaktörer som både skulle kunna ha nytta av, och vara till nytta för ett litteraturhus.

Så här skrev jag i den ursprungliga versionen av artikeln:

"Många av oss som agerar på litteraturscenen i Göteborg rör oss med små ekonomiska medel. Trots det sysselsätter vi årligen ett stort antal personer. Plocka upp en kulturtidskrift, läs Poesifestivalens program – eller Forum för poesi och prosas – och du kommer att upptäcka att många hundra författare engagerats varje år i Göteborg. Det är små, men viktiga inkomst för författarna och skribenterna. Ett litteraturhus i Göteborg skulle effektivisera samarbetet mellan ett antal redan etablerade aktörer, och därmed skapa fler arbetstillfällen. Men det skulle också ha en annan – långt viktigare effekt – nämligen en ännu aktivare kultur och litteraturscen.

Är inte jag jävig när jag föreslår det här? Jo, så jävig man bara kan bli! Som redaktör ser jag framför mig hur Ord&Bild, med fler samarbeten runt arrangemang och med en litteraturscen öppen åt det internationella, skulle kunna göra ännu bättre tidskrift. Vi har kontakterna, sällan de ekonomiska medlen och ibland faller det helt enkelt på att vi inte har en lokal som är lättillgänglig, inte för dyr och där publiken lätt kan hitta oss. Som författare hoppas jag förstås också på fler arbetstillfällen i form av uppläsningar och seminarier. "

Man skulle också kunna säga så här: genom att inrymma ett litteraturhus i Lagerhuset skulle politikerna till (förhållandevis) låga kostnader kunna åstadkomma väldigt mycket kultur att skryta över.

I Elams förslag presenteras 4 förslag på hur ett litteraturhus skulle kunna se ut. Det är försåts ett sätt att göra alternativen överskådliga, men det får också effekten att vissa saker ser ut att stå i motsats till varandra trots att de inte behöver göra det. Till exempel finns det inget som säger att placeringen av ett litteraturhus i Lagerhuset främst skulle bli ett hus för "det alternativa litteraturlivet". När Ord&Bild tillsammans med Salongen under förra våren tack vare Pustervik hade tillgång till lokalerna på bottenvåningen, gjorde vi ett par välbesökta, och breda evenemang. Ett av dem gästades till exempel av Stina Wirsén. Sveriges just nu kanske mest kända barnboksförfattare.

Ett litteraturhus borde ha en bredd, från lokalt till internationellt, från etablerat till avantgarde, men framför allt borde ett litteraturhus vara en egen, oberoende organisation, som inte på förhand har en utifrån alltför definierad uppgift. Vilket jag tycker förslag nummer 4 (det förslag Elam rekommenderar) har. Där ligger tonvikten på det experimentella. En litteratur som vänder sig mot – och i nära samarbetar med andra konstarter. En sådan verksamhet tycker jag verkligen att man ska kunna syssla med i ett litteraturhus, men där behöver det också finnas utrymme för den litteratur som inte är experimentell. Att lägga ett litteraturhus vägg i vägg med en ny konsthall definierar ju också på vilket sätt experimentell litteratur bör se ut. Hade man lagt det vägg i vägg med Rhösska, Universeum, eller Världskulturmuseet hade man signalerat något annat. Och det är ju lite det som är problemet med just det förslaget. Visst, det är ett sätt att sätta litteraturen i sig i centrum, men om man har ett hus som är till för litteraturen, tycker jag ändå att man verksamheten i sig ska få chansen att skapa sin egen definition.

Och att det kan vara en plats där både utövare och publik kan mötas och ibland byta plats.

Martin Engberg